"Det är utsläppen vi ska bekämpa"

Samhällsintresset fick han hemma vid köksbordet i skånska Höganäs. Fredrik Andersson beskriver inte föräldrahemmet som speciellt politiskt – däremot växte han upp och blev medveten i en omvälvande tidsperiod. Berlinmuren föll, folkhemmet kollapsade och den fasta växelkursens havererade. Överallt diskuterades det politik, demokrati och ekonomi.

Drygt trettio år efter att riksbankschefen Bengt Dennis fällde den bevingade kommentaren ”the sky is the limit” vid en presskonferens på Brunkebergstorg är Fredrik Andersson docent vid ekonomihögskolan i Lund och en av Sveriges mest publika nationalekonomer. En akademiker som gärna debatterar och inte tvekar att påpeka om kejsaren är naken.

Du stack nyligen ut hakan i debatten och menade att det är Riksbankens fel att den svenska kronan är så svag.
– Ja. Skälet till att den svenska kronan har försvagats gentemot euron och dollarn är att vår inflation har varit högre. En konsekvens av att Riksbanken med Stefan Ingves i spetsen under lång tid har fört en alldeles för expansiv penningpolitik med minusränta, ökad penningmängd och stödköp av obligationer. När man för en så expansiv politik under så lång tid så kommer inflationen som ett brev på posten. Och när inflationen är hög så minskar kronans värde.

Menar du att Riksbanken borde agerat mer självständigt och inte bara följt Europeiska centralbanken ECB?
– Ja. Svenska folket valde att behålla kronan i folkomröstningen 2003 för att Riksbanken skall kunna föra en penningpolitik anpassad efter svenska förhållanden. I både Norge och Storbritannien valde centralbankerna att inte följa efter ECB utan behöll styrräntan ovanför nollstrecket. Jag tror att när vi sammanfattar och analyserar de gångna tio-femton åren så kommer ansvaret att falla tungt på de som fattade besluten i Riksbankshuset på Brunkebergstorg.

På tal om hög inflation – är de höga priserna inte också en konsekvens av att allt fler svenska företag flyttar hem produktionen från låglöneländer i Asien?
– Det stämmer att globaliseringen avtagit och kommer att fortsätta göra det när allt mer tillverkning lämnar Kina. Det behöver inte vara dåligt. Det minskar utsläppen av växthusgaser och kan bidra till högre produktivitet. Risken att minskad globalisering leder till högre priser är enligt min bedömning överdriven. Det finns studier som tvärtom pekar på att produktiviteten höjs och priserna pressas när tillverkningen flyttas från Kina till Sverige eftersom det leder till ökad mekanisering och effektivisering.

Måste vi minska konsumtionen, sänka vår levnadsstandard och dra ned tillväxten för att rädda klimatet?
– Nej, det handlar inte om tillväxt eller inte tillväxt. Vi behöver inte minska den totala tillväxten och sänka vår levnadsstandard för att klara utsläppsmålen och rädda klimatet. Däremot behöver vi minska konsumtionen av utsläppsintensiva varor och mängden material vi förbrukar. Det är utsläppen vi ska bekämpa, inte tillväxten i sig. Så svaret på frågan är väl att vi ska konsumera mer Netflix-abonnemang men mindre stål.

Rent krasst ekonomiskt – är det en lönsam affär att ställa om från fossilberoende till förnyelsebart?
– Det finns två svar, eller snarare två perspektiv, på den frågan. Ur ett samhällsperspektiv är svaret tveklöst ja – om vi utgår från de prognoser eller gissningar som görs av klimatförändringens ekonomiska effekter. Det kommer att bli betydligt kostsammare att inte fasa ut fossila energislag än att investera i förnybar elproduktion. Ur ett företagsperspektiv är svaret mer komplicerat. Ta vindkraften till exempel. Företagen saknar ekonomiska incitament att investera eftersom det saknas en infrastruktur för att buffra elen som produceras. Näringslivet behöver få ett bättre stöd från politiken för att göra omställningen lönsam.

Varifrån kommer det största förändringstrycket – regeringen, EU, FN eller kapitalmarknaden?
– De studier som jag och mina forskarkollegor har gjort visar tydligt att det är mellanstatliga avtal som sätter störst tryck på resten av samhället. De framsteg som vi ser just nu i investeringar, lagstiftning och utfasning av fossil energi är framför allt resultat av Parisavtalet 2016. Det är ett globalt och bindande avtal som världens regeringar och företag tar på allvar och får banker, pensionsfonder och andra investerare att haka på. Parisavtalet har etablerat en slags förväntan om att förändringstrycket kommer att hålla i sig under lång tid framöver.

Men konsumenterna då – är det inte deras krav som får företagen att agera?
– I vissa fall ja, i andra fall nej. Visst finns ett stort konsumenttryck, men inte i alla sektorer och branscher. De företag som säljer varor och tjänster direkt till konsumenter har ett stort förändringstryck på sig och har kommit betydligt längre än de som säljer direkt till andra företag. Störst omställningstryck just nu skulle jag säga att materialproducerande företag som stålverk, pappersbruk och verkstadsindustri har på sig. De fasar ut fossila energislag som kol och olja som ett resultat av politiska påtryckningar. Företagen har insett att det kommer att bli mycket dyrt att vara fossilberoende i framtiden.

Om du måste rangordna grupperna – vilken påverkar mest?
– Då sätter jag Parisavtalet högst, politikerna på andra plats och konsumenterna på tredje.

Ditt svar antyder att våra politiska ledare har större inflytande över klimatpolitiken än kollektiven av konsumenter och investerare …
– Ja, för väldigt mycket av utsläppen av växthusgaser är strukturella. De kan bara reduceras med hjälp av stora, genomgripande reformer som initieras på nationell eller EU- nivå. Utsläppen ligger ju främst i systemen, inte i individens val. Ta stålindustrin till exempel. Om Sverige genom statliga investeringar och regeringsbeslut kan ersätta kolet med vätgas så kommer våra totala utsläpp minskas med 10–15 procent. Visst, vi kan alla fatta individuella val som förändrar våra konsumtionsmönster men de stora effekterna ligger utanför våra individuella val.

Du lägger ett stort ansvar på världens politiker. Hur ska då våra svenska politiker agera?
– Först och främst ska de fokusera på smarta reformer som ger tydlig effekt — inte ägna sig åt signalpolitik och komma med pekpinnar. Politikerna ska skapa incitament för medborgare och företag att fatta klimatsmarta val. Sedan behöver klimatpolitiken vara evolutionär, en utvecklingsprocess som liksom förändras hela tiden.

Det låter som att du inte har mycket till övers för exempelvis bensinskatt?
– Jag tycker att skatter och avgifter kan vara befogade när motivet är att få konsumenterna att välja mellan flera olika alternativ. Då blir skatten ett incitament. Men att dra alla bilägare över en och samma kam och höja skatta skatten på bensin och diesel var inte särskilt konstruktivt. Väldigt många människor utanför tätorterna saknar ju alternativ till fossila bränslen. Politikerna borde börja med att skapa realistiska alternativ – och sedan hitta incitament. Jag tycker att politikerna kan gå hårt fram mot bilisterna i Stockholms innerstad – som har realistiska alternativ – men vara betydligt snällare mot bilisterna i Norrlands inland, som än så länge saknar realistiska alternativ till fossila bränslen.

Ni nationalekonomer gillar ju stora reformer. Vilken stor reform vill du se just nu?
– Just nu skulle jag säga att elektrifieringen är avgörande. Politikerna måste bestämma sig för vad det är för elsystem vi ska ha i Sverige. Vill vi ha ett storskaligt elsystem som utgår från kärnkraft och vattenkraft? Eller ska vi ha ett småskaligt, decentraliserat system med stor flexibilitet och möjligheter att buffra el? Här finns två skilda vägar att gå.

Slutligen, hur lever du själv ditt liv när det kommer till konsumtion, fossila bränslen och flygskam?
– Haha, jag visste att den frågan skulle komma! Jag skulle nog säg att jag lever ganska så klimatsmart. Jag bor i centrala Lund så jag cyklar och tar tåget när jag behöver förflytta mig. Jag behöver ingen bil så därför äger jag heller ingen. Men visst, det händer att jag flyger och det kommer jag att fortsätta med. Jag känner ingen flygskam.

På medlemsträffen den 15 december håller ekonomidocenten Fredrik NG Andersson en föreläsning på temat: "Vad är hållbarhet och hur hanterar vi vår krisberedskap?"

Föreläsningen pågår cirka en timme, inklusive frågestund. JAK bjuder med jämna mellanrum in föreläsare som ger olika perspektiv. Föreläsarnas åsikter överensstämmer inte nödvändigtvis med JAK:s officiella hållning.

Utöver föreläsningen kommer även JAK:s vd Daniel Söderberg ge en kortare lägesuppdatering om banken, samt beskriva syftet med extrastämman den 18 december.

Medlemsträffen sker via Microsoft teams, och länken går att hitta via JAK:s hemsida, det kommer även att skickas ett separat nyhetsbrev om detta.

15 december, kl 16.00