Peptalks vill få fler unga att må bra i idrotten

Press, jämförelser och rädsla för att misslyckas kan få unga att tappa både glädjen och lusten att fortsätta idrotta. Det vill Peptalks ändra på. Bakom initiativet står idrottspsykologen Mikael Nilsson, som vill göra idrottspsykologin till en naturlig del av ungas träning.

– Vi blir allt mindre fysiskt aktiva, vilket påverkar både den fysiska och psykiska hälsan. Enligt undersökningar beror det delvis på mentala orsaker: man känner sig dålig, känner press eller jämför sig med andra. Det är det vi vill påverka – att ungdomar ska lära sig att hantera de här känslorna. Alla idrottare borde få utbildning i idrottspsykologi, så att de inte slutar.

Peptalks har tagit fram ett material för unga idrottare som används under fyra till åtta träffar. Det kräver nästan ingen förberedelse och är lekfullt och enkelt att använda i samband med vanliga träningar.

En viktig startpunkt för Peptalks var när din bror berättade att han hade varit deprimerad.

– Ja, han var en duktig fotbollstränare och pluggade samtidigt på heltid till idrottslärare. Han lade ner hela sin själ, men till slut orkade han inte längre. Han hade bestämt sig för att avsluta sitt liv, men skulle gå på en sista innebandymatch. Där var det en fotbollsmamma som såg honom och förstod hur han mådde. Hon pratade med honom, och det blev vändningen.

Även Mikaels egna erfarenheter från idrotten har påverkat arbetet med Peptalks. Som ung höll han på med både skidskytte och fotboll. På träning gick det bra, men när det blev match eller tävling låste det sig.

– Jag satsade jättehårt, övertränade och var skadad under hela gymnasiet. Hela min identitet handlade om att bli bra på fotboll, så det var en tuff period.

I dag vet han vad han hade velat säga till sitt yngre jag: att det är okej att göra fel.

– Man måste göra misstag för att utvecklas, och det viktigaste är att fortsätta försöka. Jag hade också behövt höra att man måste bygga upp personen utanför idrotten och hitta andra saker i livet som är viktiga.

Vad är det vanligaste misstaget vuxna gör när de försöker peppa ett barn?

– Om någon är nervös eller har gjort ett misstag går man ofta direkt in och försöker korrigera det som har hänt. Men idrottaren behöver först bli bekräftad i sin upplevelse. Börja med att säga: ”Jag ser att det är jobbigt och att du blev besviken.” Först därefter kan man prata om vad som går att göra annorlunda.

Tecken på att en ung idrottare inte mår bra kan vara att personen inte vågar, blir väldigt arg, trött eller ledsen, eller drar sig undan och inte vill vara med. Samma princip gäller när ett barn kommer från en match och säger: ”Jag är sämst.”

– Bekräfta upplevelsen och känslan, men inte innehållet. Säg: 'Jag förstår att det känns jobbigt.' Sedan kan man ställa öppna frågor: När du säger att du är sämst – vem jämför du dig med? Jämför i stället med hur du själv var tidigare. Det viktiga är att man försöker, snarare än att man alltid lyckas.

Viljan att vinna behöver däremot inte vara ett problem. Att bli besviken efter en förlust är naturligt, menar Mikael. Det blir osunt först när besvikelsen håller i sig i flera dagar, påverkar resten av livet eller går ut över medspelarna.

– Det bästa är att vilja vinna och samtidigt kunna hantera en förlust. Då blir viljan att vinna en hållbar drivkraft.

Om jag är 14 år och nervös inför en viktig match i morgon – vad skulle du lära mig att göra?

– Jag skulle säga: 'Vad bra.' Nervositeten är kroppens sätt att förbereda sig. Pulsen stiger, du andas snabbare och kroppen gör sig redo. I stället för att försöka få bort nervositeten kan man använda den till något positivt. Om man däremot blir extremt nervös, så att det snarare handlar om ångest, behöver man prata om den press man lägger på sig själv.

I sitt arbete har Mikael mött många idrottare där ganska små förändringar har gjort stor skillnad. Det kan handla om gymnaster som plötsligt får en låsning och inte längre klarar ett moment de tidigare kunnat göra.

– Ofta hamnar fokus väldigt mycket på kroppen och exakt hur man ska genomföra momentet, till exempel en volt. Då kan jag i stället rekommendera att man tänker på var man ska landa och lägger blicken där.

Vid svår prestationsångest använder han ibland en metod hämtad från klinisk psykologi. Idrottaren får då närma sig den tanke som skrämmer mest i stället för att försöka undvika den.

– Man skriver ner det värsta tänkbara scenariot, läser upp det högt och spelar in det. Sedan lyssnar man på inspelningen varje dag under tre–fyra veckor. Det är jättejobbigt i början, men efter ett tag vänjer man sig vid tanken och den blir mindre skrämmande. Då brukar också prestationsångesten minska.

En viktig del av den mentala träningen är också vad som händer efter ett misslyckande. En skicklig idrottare fastnar inte i ältande, utan försöker utvärdera vad som hände.

– Vad gjorde jag fel? Vad ska jag göra bättre nästa gång? Det handlar om att utvärdera sin insats konstruktivt i stället för att älta som en repig skiva.

Ni skriver att Peptalks ska vara roligt. Hur märks det?

– Det bygger mycket på lekfulla övningar. I en övning jonglerar ledaren samtidigt som idrottarna skriver ner en jobbig känsla på ett papper. Sedan knölar de ihop papperen och kastar dem på personen som jonglerar.

Första gången försöker personen undvika pappersbollarna, och därmed symboliskt allt det jobbiga. Nästa gång får bollarna komma medan personen fortsätter att koncentrera sig på jongleringen.

– Det gör kanske lite ondare när man blir träffad, men samtidigt jonglerar man betydligt bättre. Poängen är att man fungerar bättre när man fokuserar på det man ska göra, i stället för att försöka undvika jobbiga tankar och känslor.

Varför valde ni JAK som bank?

– Vi delar deras värderingar om att skapa ett hållbart samhälle. Jag tycker om att det är medlemsägt och att verksamheten bygger på demokratiska principer. Vi är själva en medlemsorganisation och tycker om tanken på att göra saker tillsammans. Det skapar delaktighet och engagemang.

Det fanns också mer praktiska skäl.

– JAK var billigare och snabbare. Man känner verkligen att de har stor kunskap om ideella föreningars verklighet.