DC Farming odlar framtidshopp med hjälp av larver

I DC Farmings container i Norrbotten odlas larver i backar med hjälp av malet matsvinn som hämtas från butiker och grossister i närområdet. Efter fjorton dagar är de redo att skördas – fulla av näring, och med ett minimalt klimatavtryck. Kvar i lådan finns frass, det vill säga larvbajs och andra restprodukter, som fungerar utmärkt som jordförbättringsmedel.

Men DC Farming handlar inte bara om framtidens djurfoder. Det är också ett sätt att skapa vägar till arbetslivet.

– Mitt eget intresse i den här verksamheten ligger egentligen i den sociala aspekten, att skapa arbetstillfällen. Men hållbarhetsaspekten och cirkularitet som röd tråd gör det hela än mer meningsfullt och motiverande att arbeta med, säger projektkoordinator Catharina Ljungcrantz.

Boden står just nu i centrum för en grön industriomställning. Men medan storskaliga etableringar drar till sig ingenjörer och investerare, riskerar de som står längst från arbetsmarknaden att hamna ännu längre bort. Det är här DC Farming kommer in – med en annan sorts omställning.

DC Farming är nämligen del av det större initiativet Framtidens foder. Det undersöker hur Sverige kan bli mindre beroende av importerad soja och fiskmjöl, och i stället utfodra djur med lokala resurser som svamp, musslor och insekter.

Verksamheten i Boden är också ett samarbete med kommunen i vilket man tar emot deltagare som står långt från arbetsmarknaden – ofta personer med långvarigt försörjningsstöd. Genom praktiskt arbete med larvuppfödning byggs ny kompetens upp, samtidigt som deltagarna får pröva sina förmågor och bygga upp sin självkänsla.

– De största vinsterna är att vi tar vara på resurser och mänskligt kapital som annars hade gått till spillo, menar Catharina.

Det dagliga arbetet med larverna – att mala matavfall, mata, skörda och ta hand om frass – kräver både struktur och engagemang. Även om processen i sig är enkel, är arbetsmiljön i containern bitvis utmanande.

– Vi har kommit fram till att om vi ska odla mer kontinuerligt behöver vi ha bättre arbetsytor. Just nu gör vi alla moment i samma container och det blir lite för trångt och varmt för att fungera som annat än en tillfällig arbetsmiljö.

Men det är också en tillgång.

– Ja, egentligen är det nog växthuset med ljuset och värmen som tilltalar många. Och möjligheten att få vara med och skapa sitt eget jobb.

Catharina menar att idén som sådan – att kombinera miljömässig cirkularitet med social hållbarhet – är ”enkel att sälja”.

– Alla vill ta vara på resurser och få arbetslösa i sysselsättning. Men för att detta ska fungera behöver så många pusselbitar falla på plats.

Många aktörer behöver samordnas. Finansiering, tålamod och rätt människor är avgörande för att få konceptet att bära, inte minst om det ska spridas till andra kommuner.

– Pengar är såklart viktigt, för att investera i anläggningar men även för att det tar tid att utveckla och få en så komplex verksamhet på plats. Det behövs finansiering under uppstarten. Mod och eldsjälar krävs också.

Catharina själv visste inte mycket om larvodling när projektet drog igång. Men hon har lärt sig mycket, inte minst om hållbarhetens komplexitet.

– Jag har insett att det finns stor vilja att jobba med hållbarhet – men att det finns många regelverk som gör det svårjobbat, både vad gäller det miljömässiga och det sociala.

Trots utmaningarna är Catharina hoppfull. Erfarenheterna från Boden dokumenteras nu i en konceptbeskrivning – med förhoppningen att fler ska kunna ta idéerna vidare. För även om regelverken är snåriga och resurserna begränsade, finns viljan – och det är där allting tar sin början.