”Våra vatten har använts som soptipp”

Fyrahundrasjuttiosju ton skräp.

Det är vad den ideella föreningen Hands2Ocean hittills har plockat upp från botten av svenska sjöar under de senaste sju åren. Av den totala mängden består 45 ton av blybatterier och 46 ton av elsparkcyklar.

– Allt började med att jag dök under en väns båt som låg förtöjd vid Stadshuset. Där upptäckte jag mängder av blybatterier på botten. Jag trodde att det var en slump, men det var det tyvärr inte, berättar Fredrik Johansson, grundare av Hands2Ocean.

Till en början kallade Fredrik Johansson projektet för Rena Mälaren, men när man började dyka på fler platser runt om i Sverige ändrades namnet till Hands2Ocean.

– Det var framför allt under 1940- till 1980-talen som människor dumpade gamla batterier från båtar och bilar i vattnet. Kanske förstod man inte hur farligt det var. Min ursprungstanke var att fokusera på att få upp just blybatterier, eftersom bly är en av de farligaste tungmetallerna vi har.

I dag har Hands2Ocean plockat upp 1,8 ton blybatterier från Norr Mälarstrand och 2,3 ton från Söder Mälarstrand.

– Jag frågade mina dykarvänner om de ville hjälpa till. Jag sa: 'Det luktar illa, är tungt och ni får inget betalt.'

Han kopplade även in företaget Främja, som bedriver LSS-boenden för barn och vuxna samt daglig verksamhet.

– Det var flera personer med autism från den dagliga verksamheten som ville vara med. De blev våra repdragare.

Fredrik Johansson har tidigare varit röjdykare inom det militära och har dykt vid flera historiska platser runt om i världen.

– Till slut får man nog av att se alla gifter som skräpet för med sig. När jag startade Hands2Ocean hade jag ingen aning om att rörelsen skulle växa sig så stor, men vi är många som bryr oss om våra vatten.

Han beskriver Mälarens botten som en soptipp när verksamheten drog i gång 2018.

– Var vi än gick ner låg det skräp överallt. Det var fullt av elsparkcyklar och enorma mängder däck, som förr användes som fendrar.

Däcken innehåller tungmetallen zink, men också cancerframkallande PAH-oljor som med tiden kan ta sig in i fiskars kroppar – och i förlängningen oss människor.

– Förr dumpade man skräp och skrot medvetet i vattnet. Det finns säkert idioter som gör det än i dag, men gemene man har ett helt annat synsätt.

Vad är Hands2Oceans primära syfte?

– Vi har satt upp tre mål. För det första vill vi få upp så mycket gifter som möjligt ur vattnet. För det andra vill vi arbeta med medvetenhet och engagemang kring miljöfrågor. Och för det tredje jobbar vi med innanförskap. Vi vill inkludera personer som står utanför samhället. Många saknar en plats, kanske på grund av fysisk eller psykisk ohälsa, och det vill vi förändra.

Kan vem som helst delta?

– Absolut. Alla är välkomna. Man kan hålla utkik i vårt kalendarium på hemsidan. Vi behöver alltid dykare, dykledare, repdragare, kommunikatörer samt personer som fotograferar och filmar – och även de som vill projektleda idéer vi arbetar med.

Under årens gång har man hittat det mesta på botten: skjutvapen, kassaskåp, mobilkameror, båtar, bilar, granater, glasflaskor, mobiltelefoner, vägskyltar, toalettstolar, narkotika, cyklar och nycklar. Listan kan göras lång.

– En gång hittade vi en kraftigt rostig digitalkamera vid Riddarholmen. Minneskortet fungerade fortfarande och via vår Instagram lyckades vi hitta ägaren, som tappat kameran i vattnet tio år tidigare. Det var roligt!

Fredrik Johansson berättar också om när de hittade ett kassaskåp med silver kvar inuti – samt ett pass som gjorde att de kunde hitta ägaren. En annan gång hittade de välförpackade paket med fem kilo hasch vid Pampas Marina.

– Vi har varit med och löst flera brott åt polisen, men det vanligaste vi hittar är helt enkelt skräp.

Hur känns det att se Sveriges sjöbottnar bli renare?

– Botten i centrala Stockholm ser helt annorlunda ut i dag jämfört med när vi började. Vi har rensat enorma mängder. Det är tillfredsställande att vi faktiskt gjort skillnad, både för miljön och för människor som tidigare stått utanför samhället och nu fått ett syfte och en roll hos oss.

Hur får ni upp båtar och bilar?

– Då behövs kranbåtar eller kranar från land, och vi är beroende av företag som kan hjälpa till. Vi blir otroligt glada när någon ställer upp. Tyvärr är det ganska vanligt att hitta bilar och båtar. Bilarna är ofta i så dåligt skick att vi inte kan ta upp dem. Den som bärgar en bil måste också stå för kostnader och miljöansvar, och de resurserna har vi inte. Många båtar är däremot helt intakta – det finns många där ute som jag önskar att vi kunde ta upp.

För några månader sedan tog Hands2Ocean även ett världsrekord. Ett dykarteam i Florida hade tidigare fått upp 1,5 ton skräp från havsbotten på 24 timmar. Hands2Ocean slog det rejält genom att bärga 16,2 ton på lika lång tid. Med hjälp av kranbåtar fick man upp två båtar, två bilar och ett stort antal däck.

Ni driver också flera projekt?

– Ja, vi samarbetar med skolor där elever får vara med och plocka skräp. Det finansieras av Allmänna arvsfonden och kombineras med lektioner om miljö och miljögifter. Vi måste få nästa generation att bete sig bättre än vad vi gjort.

– Många företag vill också göra events med oss, till exempel CSR-dagar där vi arbetar tillsammans. Det har varit ett viktigt sätt för oss att få in pengar till föreningen.

Projektet Atlantis har också uppmärksammats. Tillsammans med 25 konstnärer skapade föreningen en installation under vattenytan av skräp som plockats upp – för att visa hur våra städer kan se ut när glaciärerna smälter och allt hamnar under vatten.

Man har även skapat en Gävlebock av bärgade däck och en åtta meter hög kopia av Stadshuset, helt byggd av skräp.

– Konst är ett sätt att nå människor. Under 2026 hoppas vi också att en realityserie om oss ska ha premiär. Inspelningarna är i gång, så vi håller tummarna.

Läs mer på hands2ocean.com