Åsas matbudget blev verktyg för hållbar omställning

När Åsa Axelsson blev sjukskriven för utmattning för tio år sedan förändrades allt.
– Innan dess hade jag ärligt talat inte en tanke på min mathållning. Visst, det hände att jag reagerade när jag hörde om djurens villkor eller klimatfrågor, men jag var inte på en plats i livet där jag orkade ta till mig något. Allt kändes omöjligt att påverka, minns hon.

Först i sjukskrivningen – och med mer tid och kraft – kom vändningen. Åsa började laga mat från grunden, reflektera över konsumtion och hushållsekonomi liksom klimatet.

– Jag fick en riktig aha-upplevelse när jag hörde samhällsforskaren Christer Sanne, som skrivit mycket om arbetstidsfrågan och hållbar utveckling, tala om att vi måste jobba mindre och konsumera mindre för att släppa ut mindre koldioxid. Jag insåg att jag inte var dum som blivit utbränd, och att det till och med kunde medföra något bra för samhället, säger Åsa.

Efter hand blev matens roll allt viktigare. När matpriserna för ett par år sedan stack iväg och barnen hemma blev allt mer politiskt engagerade, väcktes idén om ett experiment: Hur långt kan man pressa matbudgeten – utan att tumma på näring eller klimat?

Resultatet är det som beskrivs i boken Matexperimentet – där Åsa, maken och deras två barn som vid tiden fortfarande bodde hemma satte ett ramverk: tusen kronor i veckan skulle räcka för mat till dem alla fyra under sju dagar. Allt skulle vara svenskt, inspirerat av information och fakta som Åsa hämtade från Livsmedelsverket, Världsnaturfondens matguide samt rapporten EAT-Lancet.

– Helst skulle allt ha varit ekologiskt och Krav-märkt också, men det hade inte gått ihop ekonomiskt. Ändå blev jag förvånad över hur mycket mat vi fick för pengarna. Det räckte inte bara till samtliga måltider utan även sådant som mellanmål, efterrätt och lördagsgodis, berättar Åsa.

Det veckolånga experimentet blev ett laboratorium för nya vanor. Ibland också för kompromisser.

– Det var svårast för maken, som förr var av uppfattningen att ’riktig mat är kött’, att vänja sig vid alla baljväxter, ärtor och bönor för att få i sig tillräckligt med protein. Men det gick att hitta nya favoriter och hitta på recept, så som en tomatsoppa i vilken jag ’gömde’ vita bönor, skattar Åsa.

Hon understryker att hon i boken försöker förmedla mycket med humor; det var kanske inte alltid lätt, men de hade roligt i familjen när de utmanade sig själva och varandra. En prövning var exempelvis hur mycket de saknade viss frukt och grönt. Vilket i sin tur gav en ny insikt: hade de tänkt på detta förr och planerat, hade mer av det som naturen ger gratis varit lösningen – som blåbär och lingon de kunnat plocka och haft i frysen.

De positiva effekterna har emellertid varit klart övervägande.

– Vi mår så himla bra. Jag känner mig som en ung tjej i riktigt god fysisk form, det är helt otroligt! Om allt det beror på maten vet jag förstås inte exakt, men om det gör det är det guld värt, bara det, menar Åsa.

Även maken och de utflugna barnen har tagit med sig nya vanor av matexperimentet. De gör nu allt från att leda veganutmaningar på jobbet till att köpa så kallad svinnsmart kyckling som annars skulle ha kastats. Åsa hoppas att boken ska sänka trösklarna för fler att prova.

– Det är lätt att känna sig maktlös. Men matval är något vi faktiskt har makt över och om vi ska ha en chans att rädda planeten måste vi förändra både hur vi producerar och konsumerar mat.

Boken Matexperimentet blandar berättelser och insikter från veckan, ofta i dialog med Åsas eget alter ego Anett – ”mitt gamla, medelsvensson-jag skulle man kunna säga” – med 14 dagars recept och forskningsbaserade råd för den som vill testa själv.

– Det vore underbart om fler fick upptäcka både matglädje och framtidstro.

Foto: Malin Gronborg