AI – hjälp eller stjälp för klimatet?

Idén om maskiner som kan tänka själva är lika gammal som science fiction-genren och i nästan samtliga fall är det förknippat med stora hot mot mänskligheten. Ofta i en dystopisk framtid, där maskin och människa är i krig mot varandra, för att vi inte lyckats tygla vår skapelse.

Sedan ett par år tillbaka har åtminstone en del av tekniken blivit verklighet. Tills nyligen återfanns den till största del hos techjättar, ofta i form av diskreta algoritmer, fokuserade på att lära sig våra beteendemönster med syfte att hålla hos kvar i diverse plattformar så länge som möjligt.

Men med ChatGPT och OpenAI:s skenande framfart sedan hösten 2022 har även vi, allmänheten, fått prova på och uppleva kraften i verklig artificiell intelligens. AI kan användas för allt från att generera en kärleksdikt som låter som att den är skriven av Donald Trump till att skriva koden till en algoritm som prognostiserar börsutvecklingen. Eller vädret. Eller hur många människoliv som kommer att påverkas av stigande havsnivåer.

Jevons paradox

Med ny teknik förbättras i många fall också livskvalitén hos de som kan nyttja den. Men det behöver inte alltid vara så. För med tekniska framsteg flyttas också efterfrågans position fram. Fenomenet kallas Jevons paradox i akademiska termer, vilket innebär att nyttan av ny teknik förtas av dess baksidor.

Victor Galaz Rodriguez, docent i statsvetenskap på Stockholm Resilience Centre och programchef på Beijerinstitutet, menar att det finns både uppenbara fördelar och utmaningar med AI och dess implementering i klimatarbetet.

AI kan effektivisera hur, var och när vi förbrukar våra resurser för att uppnå en optimal utnyttjandegrad genom att analysera stora mängder historiska data. Samtidigt drar de stora systemen ofantliga mängder energi, där datorer bedöms stå för 8–21 procent av den globala energianvändningen 2030. Därför krävs försiktighet och noggrannhet när tekniken nu ska implementeras, för att vi inte ska få motsatt effekt.

AI förstärker klimatforskningen

– Framför allt kommer AI kunna förstärka klimatforskningen, med många intressanta tillämpningsområden. Med AI och satellitdata kommer vi kunna få betydligt fler konkreta svar på komplexa frågor. Exempelvis för att förstå mer om förändringar i biologisk mångfald eller klimatsårbarhet. Än så länge är vi bara i början på den här resan, säger Victor Galaz Rodriguez.

Men det finns även indirekta effekter som kanske är lätta att missa vid en första anblick, men som kan få långtgående konsekvenser i framtiden. Först och främst beror det på vilken typ av AI man har att göra med, generativ eller prediktiv.

Den generativa AI:n skapar nya data baserat på tidigare mönster från exempelvis text, ljud, bilder och video. Så vad händer när den genererade datan är falsk? Det skapar ett perfekt verktyg att sprida desinformation.

Den prediktiva AI:n, som används vid rekommendationer, kreditbedömningar och rekrytering, kämpar med problemet att ha diskriminerande modeller. Med diskriminerande modeller menas att de väljer utfall baserat på indata, och de kan göra fel om de tränats på partiska data eller möter nya, oväntade situationer.

– Det finns enorma möjligheter med AI, men uppenbart också många risker. Idag är regleringen på området nästan obefintlig. AI kommer inte göra så att vi löser klimatkrisen med en fingerknäppning, utan vi kommer se tillbaka om ett decennium och se att vi gjort framsteg på vissa områden, och misstag på andra områden, avslutar Victor Galaz Rodriguez.